fredag 20 april 2012

Måltidsfrekvens del 4: Svältläge?


3 Delar klara! Jag har ingen aning om hur många inlägg det blir innan jag är färdig. Jag borde läsa lite nutrition i stället! Elle mjae. För er som är nya, eller behöver friska upp minnet, här är del 1, del 2, och del 3.

Ett argument som dras fram av de som förespråkar frekventa måltider är att de är oroliga för, vad engelsktalande kallar för "metabolic slowdown" eller ”svältläge” som många svenskar kallar det. Vilket är en fullkomligt rimlig oro. Vi vill ju äta så mycket som möjligt och ändå kontrollera vikten. Som jag nämnde tidigare så gjordes det ett experiment där man skippade lunchen och man kunde inte se någon skillnad i energi förbrukning  jämfört med kontrollgruppen. Det hintar om att den metabola nedsänkningen börjar liiiiite senare än man tidigare trott. Här kommer en studie som visar att den börjar mycket senare.

Resting energy expenditure in short-term starvation is increased as a result of an increase in serum norepinephrine (1)

Även I det här området påpekar författarna att datan från tidigare studier är förvirrande. En del studier visade på en sänkning av den metabola processen efter korta perioder av svält, andra visade på en ökning och några sa ”skitsamma” (typ). Det verkar som om de som visade på en sänkning varade antingen en väldigt lång tid, alternativt hade deltagarna legat på ett ganska tufft energiunderskott redan innan dessa mätningar gjordes.
11 stycken unga (7kvinnor, 4 män), friska, normalviktiga frivilliga deltog i denna studien.
Experimentprotokollet var ganska enkelt. “Ät ingenting under fyra dagar!” Endast vatten och energifritt mineralvatten fick intas.
Deltagarna blev utsläppta I den riktiga världen vilket både är en svaghet, de kan ha smygätit, och en styrka då det liknar verkliga livet mer än att vara instängd I en kammare.
Varje dygn mätte man deltagarnas vilande energiförbrukning, hormonprofil och en massa annat spännande som är mer eller mindre relevant för oss. All data analyserades noggrant, insulin trippelkollades bland annat.

Vad som hände var ganska spännande. Energiförbrukningen i vila ökade i takt med att noradrenalin, ett stresshormon, ökade. Noradrenalin stimuleras bland annat av en minskning i tillgängligt leverglykogen, ett av kroppens kolhydratslager. Författarna trodde också att noradrenalinet stimulerade en nybildning av leverglykogen från andra tillgängliga substrat (aminosyror och delar av fett) vilket är en ganska kostsam process, ur energisynpunkt.
Vikten trillade ned också, vilket kanske inte var så överraskande då vatten bundet av kolhydrater samt tarminnehåll bidrar till vikten. Energiförbrukningen gick över alltmer till fett, vilket inte är så konstigt då det var vad deltagarna hade som tillgänglig energikälla.

 


Dag 1

Dag 2

Dag 3

Dag 4










Energiförbrukning i vila (kcal/min)
0,95 ± 0,2

1,04 ± 0,2

1,08 ± 0,2

1,05 ± 0,2










Vikt (kg)


64,2 ± 13,5

63.5 ± 13.3

62.6 ± 13.2

61.5 ± 13.2










Noradrenalin (pmol/L)
1716 ± 574

2134 ± 1079

3409 ± 1349

3728 ± 1636
Dag 4=Panik?


 
Vad studien INTE kollade var all den övriga energiförbrukningen. 4 dagar utan mat leder, med största sannolikhet, till en minskad spontanaktivitet. Så det skulle inte förvåna mig om deltagarnas TOTALA energiförbrukning gick ner under denna perioden. Men det var inte det vi diskuterade. Detta handlar om det så kallade ”svältläget” som inte riktigt verkar inträffa om man missar en måltid.
Om du känner dig trött och slö (vad som populärt kallas för ”lågt blodsocker”) när du inte har ätit på en av dina vanliga måltidstidpunkter handlar det framför allt om vana. Marek, som är minst lika nördig awesome som jag, har gjort en utmärkt sammanfattning av vad som pågår i kroppen i dessa situationer.
Den genomsnittliga måltiden tar ca 5 timmar att smälta (2: s98), därför ska vi äta varannan timme för att...hålla blodsockret jä...vänta lite nu? 5 timmar att smälta maten?
Magsäcken kan töjas ut till att innehålla ca 6 liter mat och vätska (2: s95). Det är ganska trevligt att fylla magen ibland.

En vild gissning är att en sån här måltid tar längre tid att smälta än 5 timmar. Jag svälter inte i alla fall.

Huvudreferens:
(1) Am J Clin Nutr. 2000 Jun;71(6):1511-5. Resting energy expenditure in short-term starvation is increased as a result of an increase in serum norepinephrine. Zauner C, Schneeweiss B, Kranz A, Madl C, Ratheiser K, Kramer L, Roth E, Schneider B, Lenz K. Intensive Care Unit, the Department of Internal Medicine IV, Universityof Vienna, Vienna, Austria.

Sekundär referens:
(2) Asker Jeukendrup. Michael Gleeson. Idrottsnutrition för bättre prestation. 2007 Svensk översättning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar