lördag 14 april 2012

Måltidsfrekvens del 3: Det är nu det blir intressant

Dags för del tre! Nu har vi lallat runt och tittat på hur ofta folk äter och hur det verkar hänga ihop med viktkontroll, typ, inte alls. Det är dock först nu det börjar bli intressant. Vi inleder med två studier där man gick in och ändrade på måltidsfrekvens.

Increased meal frequency does not promote greater weight loss in subjects who were prescribed an 8-week equi-energetic energy-restricted diet
(1)

Författarna till denna studien bestämde sig för att testa om det var någon skillnad på 3 måltider jämfört med 3 måltider +3 mellanmål.
Studien var en 8 veckors intervention med 700kcal underskott med en ”Meal plan according to  Canadian Diabetes Association.” Alltså mycket kolhydrater, lite protein och lite fett. Vilket antagligen var ganska jobbigt med ett såpass stort underskott då protein tenderar att vara mer mättande än kolhydrater. Det var endast
18 deltagare. Dessa var överviktiga, men I övrigt friska.
Man såg ingen signifikant skillnad I viktnedgång eller kroppssammansättning!
”The premise underlying the present study was that increasing MF (Carls anm: MåltidsFrekvens) would lead to better short-term appetite regulation and increased dietary compliance; furthermore, it was hypothesized that these predicted beneficial effects of increased MF could have resulted from more favourable gut peptide profiles, potentially leading to greater weight loss. Under the conditions described in the present study, all three hypotheses were rejected.”
Författarna menade på att om man tränar eller ligger på ett kaloriunderskott så försvinner alla epidemiologiska samband (som vi redan vet inte var så klara som man tidigare trott) mellan låg måltidsfrekvens och fetma.

Så vad vi har här är en studie som tyder på att om kaloriunderskottet är detsamma så spelar det ingen roll om man äter 6 eller 3 gånger om dagen. Så mycket för att äta ofta för att hålla den "metabola elden igång". Energi in energi ut. Har jag skrivit det innan?



Acute effects on metabolism and appetite profile of one meal difference in the lower range of meal frequency (2)

I de flesta av de tidigare studierna jag har läst och refererat till har författarna påpekat att resultaten från tidigare studier är väldigt blandade och det är svårt att dra några slutsatser.
Författarna till denna studien nämner inte något om motsägelsefull data, förutom två experimentella studier (som jag kommer prata om senare), utan plöjer på med att äta ofta är bra. Det är samma referenser som andra författare använt sig av, bortsett från att bara den hälft som visar på att äta ofta är bra. Vad de påpekar, dock är att småätande kan vara en riskfaktor för övervikt (3). Det är säkerligen detta småätande som överviktiga tenderar att missa när de underrapporterar sitt energiintag. Det är lätt att glömma eller, för all del, "glömma" den där godisbiten som slank ned med förmiddagsfikan.
I själva studien utsatte man 14 normalviktiga kvinnor för två olika experimentella protokoll i en slumpmässig ordning.
“Frukost-middag” respektive “Frukost-lunch-middag”  under 36 timmar i en metabol kammare som mätte värmen som avgavs av studiedeltagarna. Detta för att kunna räkna ut total energiförbrukning. Deltagarna fick även fylla i en upplevd hunger (VAS)-skala med jämna mellanrum. Maten var förberedd för att skapa energibalans hos deltagarna. Den var, som i alla andra studier, mycket kolhydrater, lite fett och protein. Resultaten bör ha sett något annorlunda ut med lite mer protein och fett i kosten då de tenderar att mätta bättre över längre perioder.
Kul kuriosa, studien var gjord 2007 och deltagarna hade tillgång till en bandspelare. Vem lyssnar på band nuförtiden?

Studien var väldigt välkontrollerad. Man kollade till och med avföringen för att se om deltagarna skulle uppvisa trender till muskelförlust.
Man delade även ut även chokladmjölk med tillsatt tungt väte på en fettsyra...Mmm...chokladmjölk... för att mäta fettanvändandet.
Sett över tiden var det ingen praktisk skillnad på energiförbrukning eller aktivitetsnivå. Med det menar jag att frukost-middag brände mer fett efter frukosten än frukost-lunch middag då det helt enkelt var mindre kolhydrater tillgängliga i kroppen efter flera timmars fasta. Men det spelar ingen roll! För mer fett lagrades in efter de större måltiderna. Vilket ger den praktiska slutsatsen att total energiförbrukning är överlägset mycket viktigare än fett- respektive kolhydratförbränning.
Ändå tyckte författarna att man ska sprida ut maten, tänk vad man tolkar olika.

Frukost-middag deltagarna var hungrigare på eftermiddagen. Överlag var Frukost-lunch-middag snäppet mindre hungriga. Detta är inte konstigt då måltidsmönster handlar väldigt mycket om vad man är van vid. Ändrar man måltidsmönster så anpassar man sig till efter en period.
Personligen hade jag varit intresserad av att se ”Lunch-Middag” jämfört med ”Frukost-lunch-middag” eller ”Eftermiddagsmål-Kvällsmål” jämfört med ”Frukost-lunch-middag”. Inte för att jag tror att det hade spelat någon roll på det stora hela men det hade varit intressant med tanke på att många äter enligt olika varianter av periodisk fasta som följer liknande mönster.

Så nu har vi faktiskt två studier som tyder på att det inte är någon praktisk skillnad mellan att äta ofta eller få gånger. Så länge man håller samma energibalans. I nästa del tittar vi på något som faktiskt kan vara ganska viktigt!

Referenser:
(1) Br J Nutr. 2010 Apr;103(8):1098-101. Epub 2009 Nov 30. Increased meal frequency does not promote greater weight loss in subjects who were prescribed an 8-week equi-energetic energy-restricted diet. Cameron JD, Cyr MJ, Doucet E. Behavioural and Metabolic Research Unit, School of Human Kinetics, University of Ottawa, Ottawa, Ontario, Canada.

(2) Br J Nutr. 2008 Jun;99(6):1316-21. Epub 2007 Dec 6. Acute effects on metabolism and appetite profile of one meal difference in the lower range of meal frequency. Smeets AJ, Westerterp-Plantenga MS. Department of Human Biology, Maastricht University,

Sekundär referens:
(3) Prev Med. 2001 Apr;32(4):303-10. Significant increase in young adults' snacking between 1977-1978 and 1994-1996 represents acause for concern! Zizza C, Siega-Riz AM, Popkin BM. Department of Nutrition, University of North Carolina at Chapel Hill, Chapel Hill, North Carolina 27516-3997, USA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar